cropped-logo_new

Här kan du läsa om Elsbeth Funch. Om Stjärnsund där Elsbeth och hennes syskon tillbringade sin barndom. Om Ökna som Elsbeth och Harald Funch skapade och om resorna de gjorde tillsammans. Om stipendiet och vad som krävs för att söka det.

 

Elsbeth föddes 1873 i Falun och dog den 12 September 1943 på Ökna i Sörmland. Hon var äldsta dotter till Samuel Martin Nisser och Betty, född Wettergren. Elsbeth var elva år när Martin Nisser köpte Stiernsunds jernbruk och herrgård och familjen ”flyttade ut i skogarna”. Från skogarna skickades hon till flickpension i Lausanne för att lära språk, men hon uppfostrades till stor del av sin far. Hur man sköter egendomar lärde hon sig då han tog henne med på resor till gruvstämmor och sammanträden. Han undervisade henne om bergarter när de steg ned i gruvorna, om kemins grunder i järnbrukets laboratorium. I vår tid hade Elsbeth troligen blivit framgångsrik företagsledare, nu blev hon en av de många som skaffade sig en inte lika synlig plats i svensk kvinnohistoria. 1909 skrev hon sin första bok, ”Korta brev från en lång resa” och den blev en best seller. Hon byggde upp Ökna säteri till ett mönsterjordbruk med kreatursavel och fruktodlingar, växthus för druvor, persikor och fikon. Så skriver Gunilla Skawonius om sin moster Bess, hon var ett av hennes 20 syskonbarn. Elsbeth Funch hade inga egna barn, så när hon skrev ”Jag vet ett land” om Dalarna och Stjärnsund, om släkterna Nisser, Wettergren och Funch, tillägnades boken alla hennes syskonbarn. Bess kallades hon av sin familj.