ELSBETH FUNCH 1873 – 1943

Elsbeth Nisser, tretton år
Elsbeth och Harald Funch i Japan 1906, på sin "världsomsegling”
Elsbeth Funch 1924
Om Elsbeth Funch skriver Betty Skawonius, dotter till ett av Elsbeth Funchs syskonbarn. Som barn besökte hon ofta Ökna som då omvandlats till konvalescenthem och lantmannaskola genom Elsbeth Funchs donation. Tillsammans med Margareta Nisser-Dalman, ordförande och Nils Lundgren är hon ledamot i styrelsen för Stiftelsen Elsbeth funchs släktfond. Eva Nisser är kamrerare och kontaktperson.

I vår tid hade Elsbeth troligen blivit framgångsrik företagsledare, nu blev hon en av de många som skaffade sig en inte lika synlig plats i svensk kvinnohistoria. 1909 skrev hon sin första bok, ”Korta brev från en lång resa” och den blev en bestseller. Hon byggde upp Ökna säteri till ett mönsterjordbruk med kreatursavel och fruktodlingar, växthus för druvor, persikor och fikon.

Så skriver min mamma Gunilla om sin moster Bess, hon var ett av hennes 20 syskonbarn. Elsbeth Funch hade inga egna barn, så när hon skrev ”Jag vet ett land” om Dalarna och Stjärnsund, om släkterna Nisser, Wettergren och Funch, tillägnades boken alla hennes syskonbarn. Bess kallades hon av sin familj.

När Spanska sjukan, den största pandemin i modern tid, rullade in över Stockholm 1918 flydde Ellen Wettergren med Gunilla och hennes yngre systrar till Ellens syster på Ökna i Sörmland. Varje förmiddag höll Elsbeth skola med Gunilla och fastän hon var bara var nio år så blev det början till en livslång vänskap. Elsbeth reste hela sitt liv och när hennes man Harald Funch gått bort, tog hon med sin unga släkting på en jorden runt-resa. Om den resan skrev de en bok tillsammans, ”..och så for vi till Hawaii”.
Uppväxt

Elsbeth föddes 1873 i Falun och dog den 12 september 1943 på Ökna i Sörmland. Hon var äldsta dotter till Samuel Martin Nisser och Betty, född Wettergren.

Elsbeth var elva år när Martin Nisser och hans familj ”flyttade ut i skogarna”. Martin Nisser blev disponent på Klosters AB 1884 och bosatte sig då på Stjärnsunds herrgård, Klosters AB ägde bruket. Samuel Martin köpte året innan, 1883, sina första fem aktier och blev med tiden dominerande ägare i Klosters AB.

Från skogarna skickades Elsbeth till flickpension i Lausanne för att lära språk. Hemma på Stjärnsund uppfostrades hon till stor del av sin far. Hur man sköter egendomar lärde hon sig då han tog henne med på resor till gruvstämmor och sammanträden. Han undervisade henne om bergarter när de steg ned i gruvorna, om kemins grunder i järnbrukets laboratorium.

När Martin Nisser tog plats i riksdagens första kammare följde familjen med till Stockholm och det var där hon träffade bruksdisponenten Harald Funch. De gifte sig 1895 och att döma av de bilder jag har, hade de roligt tillsammans.De köpte Ökna i Sörmland 1907 och Elsbeth rustade upp och lät bygga nytt, bland annat det tornkrönta taket som gjorde herrgården mer slottslik. I det nya tornet lät hon installera ett Stjärnsundsur.

De fick dela sitt liv mellan Ökna och Stjärnsund när Harald Funch blev disponent för järnbruken.
Elsbeth Funch i nioårsåldern hos fotografen.
Resor med Harald

Men framför allt, de reste tillsammans. Deras första stora resa, började i Amerika. Min mamma Gunilla fick resebreven och jag har dem i ett brunt kuvert med påskriften ”Elsbeths brev från verldsomseglingen 1906-07”.

Den 7 juni skriver Bess till Far och Mor: ”Prins Eugen vinkade av i Stockholm”. I Bremerhafen går man ombord på Kaiser Wilhelm der Grosse.

Elsbeth skriver i ett brev om en företeelse som sex år senare skulle sluta i sin tids stora katastrof:
”På resan hände det en dag att vi med Markonis telegraf fingo underrättelse från ett mötande fartyg att detta mött 24 isberg på drift söderut. Kaptenen ändrade kursen för att undvika dem, det blir lätt dimma i närheten av isberg. ”
”… Det var inte tvivel om att vi voro mitt bland dem och det var en ganska obehaglig känsla att inte kunna se handen framför sig och när som helst vänta på att få en törn…”

Om besöket i New York skriver hon: Det finns bara ett enda intresse och det är ”Pengar”. Det är aldrig fråga om en sak är vacker eller välgjord, bara vad den kostar.

De reser vidare till Kanada. Oktober i Honolulu. Poste restante på Ceylon. November i Kyoto. December på floden Yang-tse-kiang. Januari 1907 på Java. Singapore, Madras, Calcutta, Lahore. Februari i Sri Lanka. Långfredagen i Peshawar. ”Vi må alldeles förträffligt och njuta av livet” skriver Elsbeth därifrån.

Det blev många fler resor, både till USA och Kanada som Harald besökte på regeringens uppdrag, men framförallt Sydostasien, Japan och Kina.
Elsbeth och Harald Funch vid Honeymoon Bridge, i hjärtat av Niagarafallen 1906.
På Ökna

Om resorna skrev Elsbeth Funch sina böcker. Och på Ökna i Bogsta socken byggde Harald och Elsbeth upp samlingar av konstförmål som de köpte på sina resor, det märktes ända ut på gårdsplanen där de stora kinesiska bronslejonen vaktade entrén.

När Harald Funch avled 1932, fortsatte Elsbeth Funch att styra Ökna säteri. Vid sin död 1943 donerade hon gården till Sörmlands Läns Landsting. Den skulle drivas dels som ett konvalescenthem för eftervård och rehabilitering, dels som lantmannaskola. Den skolan blev grunden till Sörmlands naturbruk med bland annat gymnasieutbildning, som nu finns på Ökna. Fortfarande hålls Elsbeth Funchs minne levande på skolan.
Moster Bess med kinesisk vakthund vid Öknas entré 1938.
Föräldrar och syskon

Disponenten, bergsingenjören Samuel Martin Nisser född 1840 i Stockholm, gift med Henrika Elisabet Gustafva Wettergren född 1846, kallad Betty.
Son Carl Martin Samuel född 1872 i Falun, kallad Martin.
Dotter Henrika Elisabeth Vilhelmina född 1873 i Falun, kallad Elsbeth, Bess.
Dotter Elin Rosa Martina född 1875 i Falun, kallad Rosa.
Son Carl William född 1879 i Falun, kallad Carl.
Dotter Ellen Augusta Maria född 1885 på Stjärnsund, kallad Ellen.
Dotter Sara Margareta född 1889, kallad Margit.
Böcker av Elsbeth Funch

Korta brev från en lång resa - 1909
På kryss i Medelhavet - 1911
I tempel och théhus - 1921
Jag vet ett land - 1924
Reskamrater - 1928
Och så for vi till Hawaii. Med Gunilla Wettergren - 1934
Gestalter och öden: En krönika kring porträtten på Övedskloster - 1953
De kinesiska vaktlejonen i koppar eller Foo-hundar som de också kallas, den ena håller en jordglob under tassen och den andra en lekfull unge.